Till gruppen skämmiga ljud hör när någon, stående, kissar bredvid toalettstolens porslinskant rätt ner i spolvattnet så att det skvalar. Det här lilla vardagsljudet är definitivt på utdöende.

Uppenbarligen lyssnar vi på olika sätt. Till exempel finns det stora skillnader mellan vad man kan kalla fokuserat lyssnande och perifert lyssnande. Varför koncentrerar vi oss på vissa ljud medan vi knappt lägger märke till andra? Är vissa ljud kulturellt diskriminerande så att de över huvud taget inte får hörs? Behövs det kanske ljudfria zoner så att vi slipper skämmas? Vem stör vem? Var är källan till all oro?

Rätt ner i en vattenklosset, modell Niagara. Plitteritonk.. piddlipiddlipi… gurglewoo… blibliboopblibliboop… bibblogooshidiblibliboop… hwoosh… hwoosh… blibliboop… haroompush-shooka-swish-kiss…

Som om ljudet av urin inte får finnas i vår rengöringsdoftande kultur.

Och helst bör censureras?

MS