Kulturarvet Kraftwerk
Düsseldorf. Tysklands centrum för kemikalier och precisionsinstrument. Här bor och arbetar Kraftwerk. För att komma till Klingklang-studion gick Ralf Hütter och Florian Schneider (lämnade bandet 2008) till samma dörr på Mintropstrasse som de alltid gjort. De är extrema vanemänniskor och de bor i en miljö som format Kraftwerks sound.
Nu är Florian Schneider (1947-2020) död och världen har förlorat en av sina vassaste ljuddesigners. Det var Florian som stod bakom ”ljudbilden” av Kraftwerk. Det brukar räcka med två tre toner och vi hör genast vilken grupp det är. Med sitt specialintresse för Medie- och kultursemiotik (typ teckenlära) stod han också bakom det audiovisuella konceptet. Schneider skulle ha tillträtt en professur i ämnet men valde istället att låsa in sig på KlingKlang Studio. När han inte cyklade tempolopp och smörjde sina racercyklar till perfektion.
Om Beatles och Rolling Stones står som förebilder inom pop och rock har Kraftwerk påverkat de flesta former av elektronisk musik: Depeche Mode, Yellow Magic Orchestra, The Chemical Brothers, Prodigy, Sonic Youth, Alva Noto … Till och med en svensk grupp som Oddjob har drag av kyligt Man Machine-sound i sin storstadsjazz.
”Vi vaknade upp på slutet av 60-talet och insåg att Tyskland hade blivit en amerikansk koloni. Så vi bildade en Bauhausskola i elektroniska toner”, säger Ralf Hütter i en Stern-intervju från 80-talet. De kallar sig inte musiker eller artister utan musikarbetare.
Men för att förstå drivkraften bakom Kraftwerk bör vi tona ner efterkrigstidens förgänglighetsromantik och söka i 1860-talet. Aldrig har tysk utvecklingsoptimism varit större än när Herman von Helmholtz startade sina sci fi-liknande experiment och upptäckte det dynamiska fältet mellan statiskt och rytmiskt, snubblande nära människans oförmåga och maskinernas förmåga. Spänningen människa-maskin: drivs den för långt hamnar vi i metrisk kollaps. Experimenten ledde så småningom till sensorer, resonatorer och syntetiska toner, alltså grunden för den moderna synten.
Det är i denna lödtennsdoftande maskinhall Kraftwerk hör hemma. Maskiner spelar mestadels rätt toner, de behöver aldrig vila, de lyder snällt sina skötare. Med en teknologs sanna skadeglädje tvingas Ralf och Florian erkänna att de inte kan leva utan sina maskiner. Och den stora ironins triumf sker när de låter robotar framföra The Robot så stiltroget att publiken jublar av osäkerhet.
1973 ger man sin första konsert utanför Tyskland under namnet Kraftwerk, med nya instrument av stål och skräddarsydda kostymer. Kylan och glamouren tar tv-publiken med storm. Skivan heter kort och gott Ralf und Florian och lägger grunden till de enkla klingklangmelodierna bestående av tre, fyra toner, till exempel Elektrisches Roulette. I Kristallo föds den minimalistiska robotstilen som senare bli så typisk. Och speldosemusiken, Tanzmusik. Det stora genombrottet kommer året därpå med albumet Autobahn som i original sträcker sig över en hel lp-sida med 22 minuter. Här finns nyckeln till det som kommer att påverka all elektronisk dansmusik.
Fortsättningsvis är historien om Kraftwerk en smart mix av musikalitet, design och elektronisk utveckling där konstruktörer tar fram nya modeller av allt från enkla pekfingersyntar till komplexa digitala system. Men trots att Kraftwerk aldrig utgett sig för att kunna eller vilja sjunga ligger det mest progressiva i texterna. Nutid och framtid skildras ur det förgångna i en naiv vinkel. Som i bidraget till kärnkraftsdebatten, Radioactivity:
”Radioactivity is in the air for you and me”
Under 1990- och 00-talen tröttnar Ralf och Florian, slutar komponera och börjar träningscykla och undervisa på universitet. Träningen resulterar i gruppens återkomst efter 17 år, cd:n Tour de France Soundtracks.
När allt borde vara över släpper man en vackert designad låda med bohaget från Autobahn och framåt: den digitalt tvättade Der Katalog. Magnetbanden hade börjat falla sönder bit för bit och måste restaureras. Enligt Ralf und Florian var det hög tid att migrera Computer Love och resten av hitsen.
Tysk teknologi är inte längre vad den har varit. De stora metallföremålens tid är förbi. Numera ryms Kraftwerks samlade kulturarv i en laptop. Men det brukar räcka med några minuter Ohm Sweet Ohm, så är vi där igen. Ett litet melodiskt smycke, som om Franz Schubert lämnats ensam med en trummaskin och tongenerator. Inlockad till Kraftwerklandt.
MS
Florian Schneider (1947-2020) överst i bild