Vinterfåglar

Ödsliga pip i torr, knastrig barrskog. Vinterfåglarnas sång är klen och verkar inte tränga genom fjäderdräkten. Sången är mera inåtvänd och trevande. De sitter lägre och sjunger liksom mera för sig själva. Fåglar har inga stämband. Läten görs i stället i en liten förstoring av luftstrupen precis där den grenar sig i brösthålan. Storkar kommunicerar […]

Dagens DADA

Ett städat arbetsbord är ett dött arbetsbord. Det ska vara så pass osorterat att nya möjligheter råkar uppstå av sig själva. Slumpen är min bästa ovän. Antagligen har det med DADA att göra. Finns det någon –ism jag tar emot med öppna armar är det dadaismen. En sann dadaist skulle helst ha tusen ögon, tusen […]

Vinden har inget ljud

Fråga tio personer från vitt skilda kulturer om deras favoritljud. En skulle kunna tro att stadsbor och isolerade öbor gillar olika ljud. Men så är det inte. Högst upp på listan kommer alltid vatten, och sedan vind. Fast egentligen är det träd och gräs och andra växter som låter. Vinden i sig har inget ljud. […]

Hörs vintergatan?

Vi lever med bakgrundsbruset från Big Bang. Men går det att höra? Kanske. På vintern, under kalla nätter när Vintergatan verkligen gör skäl för namnet Milky Way. Det är visserligen ”tyst” men går som en stöt av fraser, motiv, teman, upprepningar, skalor, klangfärger, tonhöjder, kraft, energi, intervall, modulation, takt, puls, rytm, tempo… genom hela kroppen. […]

Vinterljud-Sällskapet

Idag har stora delar av ljudens associationskraft gått förlorad. Men på sina ställen förekommer små sällskap som sekteristiskt träffas kring ett bestämt ljud. Ta motorcrossklubben som lyssnar till inspelningar av varvtal. SAAB-klubben som lyriskt avnjuter tvåtaktsljudet. Föreningen för kulmotorns bevarande. Den lilla grupp av ekoturister som varje sommar besöker Lau på Gotland för att höra […]

Beethovens samlade värk

Söndag. När jag växte upp var söndagar ofta detsamma som Beethoven, Bach och Bruckner. Det lyssnades på utsträckt musik av tonsättare som börjar på B. Och den ende jag har svårt för än idag är Bruckner, den rigoröse luftslottsbyggaren. Annat är det med Beethoven. Jag återvänder gärna till den monumentala Beethoven-editionen från Deutsche Grammophone med […]

Kyllaj

Senaste månaden har jag mest lyssnat på vatten. Inspelade vattenrörelser från norrlandet utanför Gävle och gotländska Kyllaj. Fem, sex timmar koncentrerad vattenlyssning dagar och veckor i sträck gör något med uppmärksamheten. Det känns som om sömnbehovet minskar. Jag tänker mig ett stycke diskret musik på 60 minuter. En ska kunna sjunka in i musiken och […]

Elden spelar

Eld. Vid minsta gnista startar en djupt mänsklig handling. Antagligen är det det här som triggar i gång stenåldersmänniskan i oss. Är det mörkt kan man tro att ett främmande väsen piper genom brasan. Det är inte konstigt att elden med sina akustiska och värmande egenskaper slår an ens fantasier långt där inne. Tänk en […]

Mikrofon eller inte mikrofon

I slutet av 1900-talet stod jag under några lyckliga veckor på inlandsisen med mina bästa mikrofoner. Panoramat var förstås löjligt svårfångat. Ungefär som att fånga isens mäktiga existens i bild med en mobilkamera. Har man en gång hört inlandsisen kalva som ett dovt harpunskott, så har man samtidigt hört första slaget på inuitens rituella ramtrumma. […]

Ljudet av utandad snö

Idag tänker jag på snö och bläddrar i boken Snö av Yngve Ryd. Det samen John Rassa, som Ryd intervjuar, inte kan om snömängder, konsistens, glid, bärighet, snöns påverkan av vind, bortsmältning och så vidare är inte värt att veta. Rassa har inte mindre än 300 ord för snö. Plötsligt ger han oss ord på […]

Sjungande is

Alltsedan Frank Zappas textrad “Don’t eat the yellow snow” har jag på allvar funderat på snö och is. När mina döttrar var små tjatade jag att de inte skulle äta snö. ”Ni kan bli sjuka! Snön är smutsig!” gnällde jag. ”Gul av piss.” Men vem kan motstå en gratis glass som dukats upp i naturen? […]

Vinterljud

För tjugo vintrar sedan var Gävle en belägrad stad med tre meter höga vallar av det vita himmelsdammet. Helikoptrar cirklade hotfullt över trädtopparna. Snöskotrar for som ilska dammsugare i terrängen. Lustiga snövesslor plockades ut från Hemvärnets garage. All övrig trafik låg nere. Och en stad utan bilar, bussar och tåg låter verkligen annorlunda. Än idag […]

Saknar Bowie

Idag är det två år sedan David Bowie kilade runt hörnet. Två dagar innan hade han släppt sin sista skiva ”Blackstar” (öppnas i Spotify). Typiskt Bowie. Till och med döden skulle han möta med osviklig tajming. Det finns flera smärtsamt självbiografiska låtar på Blackstar. Som om han faktiskt planerat det sista året tillsammans med döden. […]

Pretentioner

Jag vet att många tycker det är jobbigt med pretentioner. Kulturlivet är befolkat av pretton. Prettot som tar plats och gör anspråk på din och min uppmärksamhet och musiksmak. Lyssna här! Skärp dig för faan! Slölyssna inte! För det är precis vad pretention innebär: att ställa krav på någon att den ska anstränga sig. Ett […]

Huseliiharen

De här bryggorna låter inte som andra bryggor. Inte heller vågorna. Jag vill gärna tro att musiken redan finns därute. Det gäller “bara” att spela in den och inte lägga näsan alltför mycket i blöt. Huseliiharen, märkligt namn. Men platsen heter faktiskt så. I ljudrika Gävlebukten. MS    

Flopparnas blogg

Ibland försöker vi göra slut, musiken och jag. Jag inbillar mig att kärleken och öppenheten finns någon annanstans. I bildkonsten. Litteraturen. Filmen. Men herregud, musiken är ju det bästa vi har av himlen här nere på jorden. Allt det där som jag inbillar mig inte fanns, finns ju i Ardittikvartettens stråkar. Den långa sikten i […]